Min kommentar till "A Common Word Between Us And You"

Min kommentar till

A Common Word Between Us and You

A Common Word Between Us and You är ett öppet brev från ledare inom Islam till ledare inom den kristna religionen. Den uppmanar till fred mellan kristna och muslimer och försöker verka för en gemensam grund och förståelse mellan båda religionerna. Denna respons på brevet från kristet håll, har nu funnits i drygt fem år. Fler och fler representanter inom kristenhetens alla organ världen över, har skrivit under detta dokument. Bland namnen hittas bland annat megakyrkornas amerikanska pastorer såsom; Rick Warren, Bill Hybels, Robert Schuller, Tony Jones och sydkoreanen David Yonggi Cho.

Hur kommer det sig att det finns ett sådant engagemang kring dessa frågor? Är det någonting bra eller dåligt? Varför är det så många kristna ledare som väljer att skriva under detta dokument? Jag ämnar inte svara på alla dessa frågetecken utan snarare belysa dessa frågor och väcka tankar kring interfaithdialogens markanta och explosionsartade framfart i dessa dagar.

Ur ett globalt och interreligiöst perspektiv kan kanske interfaithdialogen verka lovande och nödvändigt för en stadigvarande världsfred. I dokumentets kärna ligger just att skapa fred på jorden. Ja vem vill inte ha fred i en värld som idag kokar av vrede, våld och alla slags aggressioner. Speciellt med tanke på det som sker nere i Mellanöstern och kringliggande länder. De undertecknade menar att krigen runtom i världen beror i huvudsak på de stora religionernas hat mot varandra och att detta kan stoppas genom en överenskommelse mellan de abrahamistiska religionerna. Man anser att alla parter ska sluta upp kring detta dokument och fullfölja dess mål, och då kan freden bli en realitet. Initiativtagarna menar att judendom, kristendom och islam tjänar samma Gud eftersom Abraham är allas stamfader. Dessutom hävdar man att kärleksbuden om att älska Gud och sin nästa finns återgett i alla de heliga skrifterna; Tanach, Bibeln och Koranen. Med det som bakgrund skulle ett djupare samarbete mellan religionerna få i stad det som världen väntar på, nämligen världsfred.

Enhetsträvande på bredare front

Om man vänder sig utanför detta sammanhang så pågår faktiskt enhetssträvanden på en bredare front också. Bara under 2000-talet har vi sett en markant ökning av hur de senaste påvarna bjudit muslimska imamer till samtal i Vatikanstaten. Den interreligiösa dialogen har verkligen tagit fart i takt med globaliseringen. Uttrycket "den interreligiösa dialogen" syftar på ett konstruktivt samarbete och positivt samspel mellan människor från olika religiösa traditioner.

Inom buddhismen har den största företrädaren, Dalai Lama, varit starkt engagerad i att bidra till det interreligiösa samtalet.

Historisk tillbakablick

Interfaithdialogen har pågått under många århundranden. Under 1500-talet uppmuntrade kejsaren Akbar den Store till tolerans i Mughal Indien där folket var uppdelat i Islam, Hiduism, Sikhism och Kristendom. Religiös pluralism kan också hittas i andra historiska kontexter,omfattande det muslimska Spanien. Den indiske munken Zarmarus från Sramana traditionen reste från Indien till Antiokia och Aten under det att kejsar Augustus regerade i det romerska riket. 1263 under dispyten i Barcelona mellan judar och kristna föreslog avfällingen Paulus Christiani till Jakob I av Aragon att en allmän formell religiös dispyt gällande trosfundamenten skulle hållas mellan honom och Rabbinen Nahmanides. Under ledning av de dominikanska och franciskanska generalerna där kungen också tog en aktiv del i dispyten fotrtsatte detta möte i fyra sessioner. Med Nahmanides övertygande argumentation ville motståndarsidan få samtalet snabbt överstökat.

1883 hade man den första samlingen för det globala samtalet mellan världsreligionerna, som kallas Parlamentet för världens religioner (Parliament of the World's Religions). 1893 uppmärksammades detta då man firade tioårsjubileet för denna sammanslutning. Det var inledningen till fortsatta konferenser under samma namn.

I början av 1900 tog dialogen fart mellan dom abrahamistiska trosuppfattningarna judendom, kristendom, islam och bahá'i.

På 1960-talet fick den interreligiösa dialogen samlat intresse. 1965 utfärdade den romerska katolska kyrkan det andra vatikankocilliet, dokumentet Nostra aetate, innehållande viktiga politiska förändringar i den katolska kyrkans politik gentemot icke-kristna religioner.

Så här säger Gary Kah, (fd Europa och Mellan östern tradespecialist för staten Indianas regering) under 2011 års International Prophetic Conference.

- Helgen den 4 juli 2010, inbjöd Islamic Society of Northamerica pastor Rick Warren att vara deras huvudtalare på deras årliga konvent i Washington D.C. Det är den största årliga samlingen av muslimer på den amerikanska kontinenten. Han accepterade inbjudan att tala inför en förhållandevis radikal skara muslimer, om man spårar deras tillhörighet. En av de andra talarna var ISNAs president Ingrid Mattson och Hamsah Yousef.

Från Rick Warrens tal till ISNAs deltagare

“I will tell you that I am not interested in interfaith dialogue. I am interested in interfaith project. There is a big difference,” said Warren to attendees of the 46th annual Islamic Society of North America (ISNA) convention Saturday evening.

“Talk is very cheap. You can talk and talk and talk and never get anything done. Love is something you do,” Warren maintained. “It is something we do together.”

"Jag ska säga Er att jag inte är intresserad av interfaithdialogen. Jag är intresserad av interfaithprojekt. Det är en stor skillnad, "säger Warren till deltagarna på 46th Islamic Society of North America (ISNA) konventet på lördagen. "Prata är billigt. Du kan prata och prata och aldrig få någonting gjort. Kärlek är något som du gör, "stadfäster Warren. "Det är något vi gör tillsammans."

“You know as an evangelical pastor, my deepest faith is in Jesus Christ,” Warren stated. “But you also need to know that I am committed not just to what I call the good news, but I am committed to the common good.”

"Ni vet att som evangelisk pastor, är min djupaste tro i Jesus Kristus," förklarade Warren. "Men ni måste också veta att jag är överlåten inte enbart till vad jag kallar goda nyheter men också överlåten till det gemensamt goda."

Rick Warren sitter också som andlig rådgivare i organisationen TonyBlairFaithFoundation, grundat av f d premiärminister i Storbritannien som numera är katolik. Hur kommer det sig? När Tony Blair avgick som premiärminister, blev han katolik och startade denna organisation, med huvudsyftet att förena alla världens religioner. Idag reser han världen runt för att plantera dessa tankar inom en mängd olika religiösa organ. Blair har setts tillsammans med påven i Rom under ett flertal tillfällen vilket tyder på ett djupare samarbete än bara en blixtvisit till Vatikanstaten. Förutom sitt stora engagemang för dessa frågor och sin vänskap med Rick Warren har Blair också gemenskap med alphakursens skapare Nicky Gumbel som i sin tur också varit till Rom.

Joel Osteen besöker påven

Megapastorn Joel Osteen har också under det senaste året varit i kontakt med påven. Han har deltagit i en delegation tillsammans med påven för att stimulera interreligiösa relationer och ekumenik. Vid sitt besök hos påven har han uttryckt dessa ord:

"Jag kände mig väldigt hedrad och ödmjuk." "Det var fantastiskt. Jag känner en djup respekt och vördnad för Gud."

Under Kenneth Copelands årliga konferens med 100-tals faith-movement predikanter förra året visade man en videoupptagning där Franciskus talade på italienska till deltagarna. Som respons på hans tal skickades en videoupptagning tillbaka där Kenneth Copeland sa följande ord:

"Vi välsignar dig. Vi tar emot din välsignelse, det är väldigt väldigt viktigt att vi välsignar dig med hela vårt hjärta ... och vi tackar Gud för dig."

I slutet av mötet uttrycker Copeland ytterligare några häpnadsväckande ord.

"Himlen jublar över detta ... När vi gick in i tjänst för 47 år sedan, var detta omöjligt."

Tony Palmer, påvens sändebud som också deltog i konferensen sa så här under samma tillfälle:

"Bröder och systrar, Luthers protest är över."

Pingpastorers intressen för RKK

Under de senaste åren har även svensk frikyrklighet sökt gemenskap med katolska kyrkan och påven. För ett par år sedan reste ett antal pastorer från pingströrelsen till Vatikanstaten för att samtala och söka gemenskap med katolicismen. En av Sveriges stora företrädare inom pingströrelsen var Pelle Hörnmark. Så här kommenterar han sin orsak till närmandet:

"Som jag uppfattar saken handlar det inte om en åsiktsgemenskap utan om att få en större förståelse för våra likheter och olikheter samt att söka Andens gemenskap med varandra. Och det åstadkommer man genom att umgås."

Som Ni ser så haglar det av händelser runt om i världen och även här i Sverige där en interfatihdialog sker, och det är ju bara ett axplock av allt som sker på detta plan. Dels ker det ett närmande mellan protestantismen och katolicismen, men också skrämmande mellan kristendom och övriga världsreligioner. Även om interfaithdialogen har pågått under lång tid så har den definitivt intensifierats under de senaste åren. Tyvärr tror jag att detta har en djupare förklaring än just på ett mellanmänskligt plan, att man vill värna om freden. Jag anser att denna företeelse har en andlig dimension också. Om man läser Bibeln och dess profetior kring ändens tid, före Jesu återkomst tycker jag att det finns många aspekter som pekar på att detta närmande och dialog mellan olika religioner är ett steg i den process som ska leda fram till Antikrists välde. Så här står det nämligen i Andra Tessalonikerbrevet kapitel 2:

"Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.

Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer. Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. Sedan ska den laglösa öppet träda fram."

Fördärvets son, motståndaren och laglöshetens människa är en och samma person, nämligen Antikrist. För att Antikrist ska kunna göra sig synlig i världen behöver någon flytta på sig och det är det som jag nu menar håller på att ske, sakta men säkert. Vem är det som kommer att behöva flytta på sig? Enligt min åsikt är det den helige Andes närvaro som måste lämna församlingen för att denne skall få fritt spelrum och på så sätt lura så många som möjligt. Det är en otäck sanning, men än dock en del av sanningen som Bibeln talar om. Därför är det enligt min åsikt viktigt att vara på sin vakt vad som håller på att ske på många fronter, så att man inte blir lurad och bedragen. Gud har inte kallat oss att söka gemenskap med andra religioner på detta plan. Men han menar däremot att vi ska vara jordens salt och världens ljus och peka på Jesu försoningsverk oavsett vilken religion som någon tillhör. Det som är typiskt för all sorts interfaithdialog är att komma överens om att vi tjänar samma Gud oavsett religion, vilket inte alls överensstämmer med hur Gud ser på det. Det finns bara en väg till Fadern och det är genom Jesus Kristus, hans son. I de första verserna av bibelstycket står det att antikrist ska sätta sig i Guds tempel och säga sig vara Gud. Samma önskan kan vi även läsa om i Bibeln som ljusets ängel, Lucifer hade strax innan han kastades ned till jorden. Han uppträder alltså med samma beteende oavsett vart i historien det sker. Guds tempel kan dels vara vår kropp som Bibeln säger och kan symboliseras av hela kroppen, församlingen. Men det kan också hänvisas till den fysiska platsen, templet i Bibeln som omnämns som Guds hus. Det har nämligen talats under det senaste decenniet om att Sanhedrin i Jerusalem (en sammanslutning mellan de tre största världsreligionerna judendom, kristendom och islam) ska ha arbetat strategiskt för att bygga det tredje templet på tempelplatsen. Om detta kan gå i uppfyllelse skulle det innebära att de tre religionerna samlas i en och samma byggnad för att tillbe tillsammans. Vem skulle då inte förundras? Skulle världsfreden vara en realitet? Och vem eller vilka skulle ta åt sig äran för det? Den eller de som lyckas få i stad detta byggnadsverk så att religionerna kan bli "de förenade religionerna" kommer givetvis bli hyllade och ärade eftersom man anser att alla krig som brutit ut genom historien har sin kärna i religion.

Det finns hur mycket som helst att säga kring det här ämnet, så jag kommer givetvis återkomma med fler intressanta artiklar som berör interfaithdialogen/interfaithprojekten. Det kommer inte sluta med dessa närmanden utan snarare öka i intensitet under de närmaste åren. Min första uppmaning till dig är att se på Jesu försoningsverk och vad det innebär. Var noga med att pröva allt utifrån vad Bibeln säger som sägs ifrån talarstolar eller via nyhetsartiklar. Bara för att en känd ledare som du tidigare sett upp till väljer att söka gemenskap med andra religioner betyder det inte att du också ska göra det. Om vi ser och förlitar oss på människor så tar det fokuset från Jesus. Jesus säger ju: Kom och följ mig!

#ACommonWordBetweenUsandYouInterfaithdialogen