Ökenfäderna

Ökenfäderna (det var även ökenmödrarna) var manliga katolska eremiter, asketer, och munkar som levde huvudsakligen i Scetis öknen i Egypten i början av 200-talet eKr. Apophthegmata Patrum är en samling skrifter av några av de tidiga ökenmunkar och nunnor, som innehåller Gudomlig visdom som de mottog, fortfarande i skrift som berättelser av ökenfäderna. Den mest välkända var Antonius den store som flyttade ut i 270-271 och blev känd som både fader och grundare av öken klosterväsende. Vid tiden då Antonius dog år 356 hade tusentals munkar och nunnor dragit sig ut för att bo i öknen och följa Antonius exempel. Hans levnadsförfattare Athanasius av Alexandria skrev att "öknen har blivit en stad." Ökenfäderna hade ett stort inflytande i utvecklingen av Katolicismen.

Klostersamhällena i öknen som växte fram utifrån det informella samlingen av eremitmunkar blev modellen för kristet klosterväsende. Den österländska klostertraditionen på berget Athos och den västerländska styrdes av helige Benedict, var starkt influerad av traditionerna som började i öknen. Alla klosterväckelser under Medeltiden sökte inspiration och vägledning i öknen. Mycket av den österländska kristna andligheten inklusive Hesychaströrelsen hade sina rötter i ökenfädernas övningar. Även religiösa förnyelser såsom de tyska evangelikalerna och pietisterna i Pennsylvania, den andliga moderna hängivenhetsrörelsen (Devotio Moderna) och metodistväckelsen i England ses av moderna forskare influerade av ökenfäderna.

Källa: Wikipedia